Lucka 21: Mer Narnia

“When Aslan shakes his mane / We shall have spring again.” Jag lovade att skriva lite mer om Narnia. Igår såg jag om Prins Caspian, den andra långfilmen i den serie av tre som hittills producerats. Filmen fick ett ganska svalt mottagande av både kritiker och fans när den kom ut 2008, men jag gillade den då och tycker fortfarande den är underskattad. Som filmatisering är den klart mer lyckad än den kanske mer lättillgängliga Häxan och lejonet, som följde bokens intrig mer eller mindre rakt av men ändå misslyckades med att fånga dess själ och hjärta. Hela sekvensen med Aslans avrättning och uppståndelse var väldigt fint gjord, men vi gavs aldrig någon chans att knyta an till honom före det.

I Caspian-filmen är manus en på nästan varje punkt helt omkastad version av bokintrigen, men likväl kände jag igen bokens stämning på ett helt annat sätt än i den första filmen. Allt väsentligt från boken finns representerat i filmen. Kompromisserna är mer på karaktärsplanet, där Peters äregirighet blåsts upp till enorma propositionen för att få till en intern konflikt mellan honom och Caspian. Men det finns också små fina nyanser som bidrar till att ge filmen en känsla av trohet mot landet Narnia. Som när barnen citerar versen här ovan, eller när centauren talar om hur stjärnorna står i en särskilt gynnsam konstellation.

Det är ett universum om vibrerar av liv, som låter lejonets närvaro ljuda i varje fiber av hans frånvaro.

Andra bloggar om , , ,

Comments are closed.