Signaturen “Oroad” varnar i en insändare till Dagen för att orgeln kan vara på väg att försvinna från (fri)kyrkorna. Skribenten vänder sig i första hand till landets pingstförsamlingar, som hon/han fruktar faller offer för en “modetrend” som dikterar att orgeln ska bort – utan att saken egentligen prövas i en demokratisk process. Även i min församling, som inte tillhör pingströrelsen, har orgeln marginaliserats. Inte för att någon bestämt det. Inte för att det är otrendigt eller för att orgelmusiken av någon dold elit anses förlegad eller obrukbar för att nå ut till dagens människor.
Förklaringen ligger snarare i att det blir allt färre medlemmar som behärskar instrumentet. Det ersätts ofta av pianot när det är dags att sjunga ur psalmboken, och när orgeln blivit undantag i stället för regel är det en utveckling som är svårt att vända. Det är ett kulturellt skifte utan någon bakomliggande moderniseringsagenda. Så jag tror inte riktigt på det där med att krisen för orgeln är en kris också för församlingsdemokratin. Om det jäser i pingstleden över att orgeln försvinner förstår jag inte vad som hindrar att församlingsmajoriteter reser sig och kräver tillbaka den? Kanske är det just vad “Oroad” vill uppnå, men jag undrar om intresset verkligen är så stort.
Själv skulle jag välkomna en comeback för orgeln i frikyrkan, mest för att jag tycker det är ett väldigt vackert och spännande musikinstrument. En estetisk preferens alltså, men det är klart att orgeln också är en garant för att vi fortsätter sjunga de fantastiska psalmer som gör sig bäst till orgel. Men någon ödesfråga för musiklivet i församlingarna tror jag inte att det är. Om någon av läsarna ändå känner en längtan efter riktigt mustig psalmsång rekommenderar jag att gå med i den Facebook-grupp jag startat i ämnet. Vi är i skrivande stund 45 medlemmar. En ringa begynnelse på en stor folkrörelse? Vem vet?
Pointed stiletto large air jordan 4 absolutely are a brilliant air jordan retro 5 offer an exceptional air jordan 6 give a complete,