När jag sitter här med mitt självpåtagna blogg-ok slås jag av att jag aldrig har lyckats hitta en identitet som bloggare. Det har aldrig känts naturligt för mig att anta någon slagfärdig pseudonym eller ge bloggen ett namn som inte innehåller mitt eget. Vad värre är, jag har aldrig lyckats ringa in vad bloggen primärt ska handla om, och försöker man skriva om allt är risken stor att man till slut inte skriver om något.
Jag har prövat att nischa. Har haft bloggar om mitt avhandlingsskrivande, litteraturkritik och ett av mina bokprojekt. Alla har avsomnat tämligen snabbt, och jag har ständigt återgått till något i stil med det nuvarande upplägget: en “officiell webbplats” där åsikter och tyckande underordnas nyheter och redovisning om vad jag sysslar med som doktorand och skribent. Ett användbart verktyg för att få ut information, men inte något som leder till en levande bloggkultur.
I denna adventskalender är mitt mål att skriva mig fram till en profil för det rena bloggandet på denna sajt. Många av de bloggar jag följer anknyter till kristen tro på något sätt. Uppenbarligen går det att göra med framgång, men när jag försöker blir det mest påklistrat. Här kan jag känna mig lite träffad av Magnus Malms varning i krönikan jag tipsade om igår, “att ‘kristen’ som bekännelse skiljs från Kristus som person, och därmed lydnaden mot honom”. Malm talar om politik, och faran att “kristen” bara blir en etikett för politikerns privata andliga status, men jag kan uppleva att även ett kristet bloggande lätt reduceras till en varudeklaration som inte utmanar vare sig skribent eller läsare. Då är jag hellre profillös, åtminstone här i bloggosfären. Have mercy on me.
Jag hör dig. Och följer ditt adventssökande med intresse.
Jag också